fredag 29 oktober 2010

Besvikelse

Jag trodde ingen kunde få mig att känna mig så blåst, tom, ledsen, förnedrad, arg, förkrossad, kär, hopplös & sviken på en och samma gång.


Men den som fick mig att känna så en gång.
Stod mig närmast.
Den som fick mig att känna lycka, glädje och hopp.

Min största kärlek, min allra bästa vän.. min andra halva.
Den personen som du egnade tid åt varje dag.. den personen som du berättade allt för.. den personen som tröstade dig.. den personen som skrattade med dig.. den personen som sa att allting skulle ordna sig till slut.. den personen som sa att den skulle alltid älska dig.. den personen som aldrig skulle svika dig.. den personen som visste allting om dig.. den personen som sa att den älskade dig varje dag.. den personen som alltid stöttade dig..
 Den personen som alltid fanns där........ men en dag som bara försvann.


Du försvann..
..allt försvann


hur känner man?
hur ska man känna?


..kände jag någonsin dig?

1 kommentar:

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there