måndag 15 november 2010

Skratt.

Kom just hem från stan.. jag och Denise drog in till stan för att hälsa på hennes pojkvän Mathias :)
 Jag fick för mig att jag och Denise skulle springa upp till Petter för att hälsa på han i hans nya längenhet eftersom att han låg däckad sist jag var där. Så vi springer upp till hans lägenhet (han bor ovanför mathias, trodde jag) var rätt så säker, vi plingade på 4 gånger och höll för kikhålet för att jävlas lite.. men ingen öppnade.... vi plingar igen, igen och igen.. ingen öppnar. Vi tyckte att det var lite konstigt eftersom att bilen stod utanför. Vi går ner till Mathias igen och smsar Petter och frågar varför han inte var hemma då vi ville hälsa på honom.. Men han var visst hemma sa han men han hade bara duschat i en timme ca.. vi springer upp igen fnittriga.. plingar tusen gånger på dörren och skriker ''Petter öppna'' i postinkastet.. ingen Petter öppnar. Jag ringer upp honom och säger att han inte alls är hemma.. men det var han visste det sa han!
Men vadå? du bor ju här ovanför Denise pojkvän.. det står till och med Petter Olsson på dörren.. men du öppnar inte.. jag och Denise springer upp igen och skriker i postinkastet igen och har Petter kvar i telefon.. han skrattar.. vi skrattar ihjäl oss, han säger att vi måste knacka på fel dörr för inte hör han oss.
Då läser jag på dörren igen.. och vet ni vad det står på dörren? P.Olofsson..
Jag hoppas för guds skull att det inte bodde någon liten stackare i den där lägenheten som vi skrämde ihjäl nu..
Men faan vad vi skrattade! hahah!! skrattar fortfarande lite.

Men vi hittade iallafall rätt till slut och vi hade det riktigt trevligt.. vi blev bjudna på fika, fixade hans virusskydd (som tack för fikat.. hehee nerå vi var bara lite snäll) och sen snackade vi en hel del också :)
Mer sånt här i vardagen!

Bjuder på en fin balbild på mig och Petter.
Han var som sagt min baldejt :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there