Ingen kan leva livet åt dig.

Jag har börjat känt av att mycket börjar bli för mycket.. det är då man sätter sig ner och funderar om vad som är viktigt här i livet!
Jag blir lite rädd.. det har gått någon vecka och man har glömt bort sig själv. Allt blir bara för mycket!
Man vet inte riktigt om vem man själv är längre.

Jag behöver lugn, jag känner en inre stress..
Den värsta känslan är faktiskt att känna att man inte riktigt räcker till längre.
När jag sätter mig ner och lyssnar på mitt inre.. börjar jag att inse..
Vilka underbara människor jag har runt om omkring mig i mitt liv, Att jag älskar mina vänner och jag älskar min familj.
Om vilka vänner som verkligen är mina riktiga vänner.
Om vad jag tycker är viktigt här i livet.

Man glömmer lätt bort det man SJÄLV tycker är viktigt här i livet.. man måste stanna upp i livet ibland och tänka efter om vad man tycker är viktigt.
Man har som sagt bara ett liv! ETT!! inte två, inte tre utan ETT enda liv!

Jag har insett att vara ''lycklig'' inte bara handlar om att vara glad och gå runt och le hela dagarna.
Att vara lycklig handlar om att kunna ''handskas'' med livet.. kunna ta svåra stunder i livet och kunna komma tillbaka till det vanliga igen, ge upp kärleken och fånga den igen,kunna uppskatta det man har istället för det man inte har, säga adjö till en älskad och komma tillbaka till livet igen, bryta vänskapsband och komma tillbaka till livet igen... lyckan finns alltid där med dig, hoppet finns alltid där med dig, samvetet finns alltid där med dig. Du själv finns alltid där med dig!


Men glöm aldrig bort dig själv.. du lever ditt liv! Ingen kan leva livet åt dig.


Alla människor behöver ''ta-en-hand-om-mig-själv-dagar'' för att kunna ladda om batterierna och uppskatta det du har och inte det du inte har! Alla människor har dåliga dagar. OCH man måste kunna få landa i sig själv ibland. Man är som sagt bara en människa!


För tänk om det går så långt.. att man inte ens vet om vem man själv är?