I'm not like you.

Det finns olika skäl till varför jag aldrig glömde, allt har haft en stor betydelse..

Jag söker inte er medtröst, men jag söker inte heller er uppskattning till detta. Det retar mig och jag uppfattar det som om ni bara vill att jag ska känna mig retad.

En kärlek så varm.. från vinter till vår, sen sommar till höst.. Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst.
Hjärtan som slog tillsammans.
Ni står där vi stod.
Klart som fan att det gör ont.. 

Det spelade aldrig någon roll vad jag sa till dig i ord.. du var en vägg och jag var spöket.
Du fastnade aldrig och tänkte efter. Allt blev en ond cirkel.. fan den ondaste cirkeln.

 Jag vet inte för vem jag skriver, det är bara ord. Är det i handen det börjar eller i huvudet? eller utan för mig själv?
Jag vet inte för vem jag försöker nå. Det är bara ord som redan finns. Det är fan bara oooord!
Kanske såg jag min tanke flyga lite ovanligt högt? kanske den hade väntat länge? eller så kom den nu?

Plötligt satt jag här igen.. med dessa tankar. Jag skulle ju ge upp dem?

Du strök min panna med dina träva trygga händer och sa det hänsynlösta förbjudna.. åh du sa...
Jag älskar dig  jag älskar dig  jag äälskar dig..
och du gjorde det man aldrig får göra..

Så stor och stark på dagen men så lite mitt i natten. Ingen ser och ingen vet.