Ingen vet när ingen ser.

Jag skriver här för min egen skull.. inte för din skull.. eller för din.. eller för din.... bara för min egen skull.
Jag mår bra av att skriva.. även fast ni kanske inte förstår allt i det jag skriver här... så förstår jag det. Det är det jag värderar i min blogg.
Det är inget måste för mig.. jag mår bra ut av att skriva ner mina känslor, mina tankar och mina dagar. Det är som en terapi.. en terapi som fungerar för mig.
Jag älskar att sitta och skriva samtidigt som jag lyssnar på den musiken som jag älskar.

Inom mig brinner elden än.. jag vill saker med mitt liv... jag vet bara inte vägen jag ska välja för att komma DIT än.
Men jag lovar och svär, jag kommer att nå dit en dag..
Allt jag känner är mitt, det är inuti mig.. bara MITT.
Ingen vet och ingen ser.

Dom tre senaste åren har fått mig att inse vad som får mig att orka stå upp.. då när jag känner att man bara vill lägga sig ner och dö... då när benen knappt bär än längre.. finns det en sak som får mig på fötterna igen och det är HOPPET.
Hoppet får mig att orka stå upp.. hoppet för att allt ska bli bra igen.. hoppet för att jag ska klara av mina drömmar.. hoppet för att jag en gång ska glömma det jobbiga... det förflutna. Hoppet för att lyckas med nånting här i livet.
Om inte hoppet finns med dig.. finns ingenting.

Jag kanske alltid kommer sakna.. jag kanske alltid kommer ha dig i min tankar. Jag kanske alltid kommer att älska dig. Jag kommer kanske aldrig att känna det jag kände för dig för någon annan igen. Jag kommer kanske alltid vilja vandra där bredvid dig men aldrig få uppleva det i verklighet igen. Det kan vara så.........
MEN jag kommer ALLTID att känna hoppet för att nån gång kunna stryka ett fet jävla streck över allt som handlar om just DIG.
Det får mig att orka och ingen kan ta ifrån mig mitt hopp.


Jag är så mycket starkar än dig..
du får stå kvar.. för nu går jag.. nu går jag

Hope is always there