måndag 17 januari 2011

Mitt sätt.

När man inte kan tänka klart, när man känner känslor som aldrig förr. När man ligger i sängen och inte kan finna ro.. när man inte längre vet vad man ska tro. Jag hoppas på att få ett svar... ett svar från mig själv.
Jag önskar att jag hade min starka vilja kvar.... min säkerhet.

Det är märkligt att det skulle vara så svårt att svälja sin stolthet. Men fan jag behöver råd!
Kan man vara varm och kall på en och samma gång?
Jag har aldrig haft lätt att stänga av mina känslor och visa mig kall. Jag känner mig varm och kall på en och samma gång just precis nu. Är det ett tecket på att något ont inte har lossnat från min själ än? Att det sitter en rädsla kvar forfarande som kanske aldrig kommer att lossna.

Jag undrar vem jag är för dig..
i dina blåå ögon.


Hur kan man nånsin vara beredd?
när kärleken föds..

3 kommentarer:

  1. När kärleken föds, har den inget namn. När kärleken dör, vet man vad som försvann <3

    SvaraRadera
  2. Haha ingen aning. Men kanske? eller är det bara jag som fattar fel utifrån texten? :P

    SvaraRadera

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there