Halva mig.

Jag vill så mycket.. men jag hittar inte orken till någonting just nu.

Jag känner mig halv.. halva mig vill och halva mig vill inte. Jag känner inte igen mig själv. Har jag misst mig själv?
Året som gått.. nästintill ALLT har förändrats.

ibland är det okej att inte vara okej.. men när går gränsen? när är det inte okej att inte vara okej längre?

Nu är våren här igen.. ett omtumlande år har gått. vårens luft kan få en slags panik i min kropp.... luften påminner om tiden vi gick åt varsitt håll. Det gör mig rädd.. jag vill aldrig trilla ner i det kolsvarta igen.
Du betydde allt för mig.. tills mitt hopp försvann och vi gick åt varsitt håll. Halva jag försvann..

Det är svårt att förstå hur en människokropp kan försvinna från verkligheten.. att få känna på den känslan är det vidrigaste jag någonsin har varit med om.

När du hälsar på i mina drömmar..  ser jag ditt ansikte och jag känner din kärlek.. men när jag vaknar igen känner jag mig lika tom som jag var innan jag slumrade in i drömmen där du fanns.

Just when I thought, I reached the bottom.
Going under, I'm going under.
But i'm still here..