Trots att min vilja är stark.

Tiden har gått förbi mig.. kom och ta tillbaka mig.. här är jag nu...
Jag vill våga tro igen.. för här vill jag inte stanna.

Jag ser inte den framtiden jag vill se. ingen anar min känsla.

Men här är jag nu och jag kommer inte framåt. jag sitter fast... jag ser allting bara svart.
Även om jag fick det jag mest ville ha just nu så hjälper det inte för att strypa denna känsla. Jag vet att jag är starkare än såhär.. men just nu är jag den svagaste och jag känner inte igen mig själv.

Säg mig.. hur ska jag göra?
är det såhär det är att vara människa, eller är det bara såhär när man är ung och inte hittat sig själv? När har man hittat sig själv egentligen?.. jag orkar inte vänta.
Mitt hjärta längtar ut.
Nu när jag ser mig över axeln ser jag allting som är förlorat men jag ser också allting som jag fick.
Jag vill gå framåt nu och hitta en drömframtid.. vägen dit går långsamt, men långsamt leder också någonstans.
Men just nu har jag fastnat.. tiden jagar mig och ett steg framåt kostar tre steg tillbaka.

Jag flög så högt utan att titta ner.. men nu när jag har landat ser jag inte det jag sökte.
Vad behöver man i livet för att vara lycklig? säg mig det. säg mig.. säg mig. säg.

TRO, HOPP & KÄRLEK ?