söndag 24 juli 2011

uppochner.

Från stund till stund. Från topp till topp.. till dal till dal.. från topp till topp.... från topp till djupaste dal.
det gör för ont för att känna efter hur jag mår.
det finns ingen längre jag vill prata med.


Jag skämms.
jag vill inte att det ska vara såhär.
vad är det som är felet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there