onsdag 12 oktober 2011

Jag tar ingenting enkelt.

Tillbaks till gamla vanor.

Du är egentligen den jag borde vara hos. Men du behövde något större och jag behövde något att längta till.
Jag kan inte berätta.
Man får inte tänka så.
Men du är nog den jag borde vara hos.

Jag har känslor utan uppehåll.
Ni vill veta hur det känns.. men ingenting känns längre.

Jag har slutat ta farväl, jag bara låter allting rinna ut.

1...2......3
Le mot mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there