onsdag 11 januari 2012

Look at me and tell.

Om jag vore starkare så skulle jag inte sitta här och vänta.
sitta fast i detta klister, ett gummiklister som drar tillbaka mig till samma ruta varje gång jag försöker kliva mig fram till nästa ruta.


När man leker med elden, bränner man sig förr eller senare.
Man prövar gränserna, din egen gräns och eldens gräns.
 Varför fortsätter man då leka med elden när man vet att det kan göra så förbannat ont?
Varför gör man samma misstag gång på gång när man ändå vet hur det kommer att sluta?..


Att vara hopplöst förälskad i någon som.............

1 kommentar:

  1. Tråkigt att du inte skriver lika ofta längre, men bra blogg ändå! :) Kolla in denna smink och styling blogg http://www.lindahallberg.se/page/2/

    SvaraRadera

Follow this blog with bloglovin

Follow hope is always there